Hot Rod Rumble – Sideways In the dirt

Plattan i bott, uppställ och grusstänk. Hot Rod rumble på Flottuvan i Filipstad bjöd på precis allt en motorentusiastisk publik kan begära. Och som om det skulle vare nog.  Också vädergudarna var på gott humör och bidrog därför med härligt höstväder och en strålande sol som sken över de 4000 besökarna. 

hot rod1Eje Grev från Hova gav järnet med sin ”Campotän” från 1938.

Hot Rod rumble – Sideways in the dirt, är ett evenemang som är har kommit för att stanna. Den bjuder på allt den motorentusiastiske kan förvänta sig. Gamla goa bilar, varvande motorer och uppställ så att gruset sprutar. Det är kort och gott en rejäl dos ”djävlar anamma” på den cirka 400 meter långa banan på Flottuvan i Filipstad. Att tävlingen är populär kan lätt konstateras. Publikrekordet har återigen tangerats, och i år som är den tredje gången i ordningen tävlingen körs dök det upp ungefär 4000 åskådare.

hot rod2Johan Renck Boxholm i en A-Ford Roadster från 1931.

En av anledningarna till att tävlingen fått sådan genomslagskraft kan bero på att den är lättöverskådlig. Publiken har fri sikt och kan följa hela loppet, och så finns det inte så många race av det här slaget i Sverige, menar Tommy Borg från Hjulhäljakommittén som står som tävlingsarrangör. Loppet är också en av de sista för säsongen, så många ser tävlingen på Flottuvan som en fin avslutning innan bilarna ställs in i garaget för året. Även deltagarintresset ökar så inför kommande år kommer vissa ändringar att göras.

– Vi kommer med största sannolikhet sänka gränsen för amerikanska bilar som deltar från årsmodell -96 till -73. De europeiska kommer fortfarande tillåtas tävla från årsmodell -69, berättar Tommy Borg Redan år har vissa ändringar gjorts.
Från att tidigare kört tre varv får nu kombattanterna tampas ytterligare ett varv runt den cirka 400 meter långa banan. Precis som tidigare år är det en regularitetstävling där två åk körs, och vinner gör den som fått minst tidsdifferens mellan sina två åk. De varv som skiljer minst från varje åk räknas.
Men precis som tidigare år- eller rättare sagt – i alla tider finns det saker som inte tummas på. Regularitetstävling eller inte. När det kommer till en tävling med ratt och gaspedal växer hornen ut på så gott som alla tävlande. För vem vill inte vara snabbast? Så att komma sist i placeringen är nog för de flesta okej, bara det gått snabbt nog. Och de tävlande som bjuder på show och visar vad bilarna går för, uppskattas naturligtvis av publiken, vilket hörs genom både applåder och jubel.

av AnnaCarin Windh

hot rod3Martin Risberg från Forshaga med en Camaro1969 var snabbast i åk två och stannade på tiden 02:10,00

 

hot rod4Johan Andreasson från Nyköping i en något tilltygad Camaro hade det snabbaste första åket. Tiden blev 02:08,66.

 

hot rod6Vann gjorde Stefan Olsson från Munkfors i sin Volvo PV 1961. Första åket kördes på 02:23,15 och det andra på 02:22,85, vilket ga en tidsdiff på 00:00,30.

 

hot rod7Alec Lif från Upplands-Väsby körde en A-Ford 1928 års modell.

 

hot rod8Mikael Carlsén från Göteborg i en gammal A-Ford.

 

hot rod9Mikael Blomberg från Motala bjöd på show i en Cheva ombyggd till Monstertruck. Med endast några timmar kvar till start fick han klartecken att han fick delta. Så det var på håret säger han. För när han kom fram var det bara att ställa sig  i startfållan.

Se mer bilder på vår facebooksida.

Leave a Reply